Den Ensamma Kvinnan blir kvar i korridoren då hon, äcklad över den uppvaktning hon precis blivit utsatt för, sjunger hon en aria om sin bakgrund.
Den ensamma: - Vilket äckel! - ¨Ostron¨ - det vore nog lämpligare med torsk! Vilken ¨torsk¨, - fy fan! - (paus)
¨Fånga min själ¨ - av det som är kvar...?
Min själ är helt förödd, som ruinen av ett hus,
likt det som var mitt hem.

Det lyser svagt ett ljus,
i fönstret i ett hus.
Där jag bodde,
bor nu andra.

Grannen med gevär,
som anmält sej som volontär,
kom till vårt hem och sa‘:
¨ - Försvinn, ni har ej längre rätt att leva här!¨

Vi drevs ut ur staden,
tillsammans med flera i raden,
stod vi där och väntade på den slutliga deportationen.
Vår granne blev major,
och sköt min far och bror.