Scen i mörker. Tystnad och dimma över scenen. Svagt skymtar vi en man som står och läser en tidning. Mannen har inga byxor på sig. Han läser under stigande andhämtning. Plötsligt hörs ett pistolskott - black!
Förspel - musiken börjar i ett chock-tillstånd. Scenen lyses åter upp och in kommer tre vitklädda gestalter och en ensam kvinna och tar plats i en tågkupé.
I korridoren kommer ytterligare en passagerare letande efter en sittplats. Mannen stannar vid kupén och frågar om där finns en plats ledig för honom. Tåget är i övrigt tomt - kanske inte så konstigt då det tydligen är ett extratåg av de gamla vagnarna att döma. Strax anar man att de tre vitklädda på någo sätt är släkt med varandra då de börjar gräla med varandra efter att den ensamma kvinnan kommenterat något. Här finns dolda familjekonflikter.
You need a Flash-Player Plugin to view the Video.
Den andre mannen: - Ursäkta, är här en plats ledig?
Den ena av de vitklädda kvinnorna: - Javisst, ingen sitter där sen tidigare, så det går nog bra..
Den andra vitklädda kvinnan: - Vi har inte heller några sittplatsbiljetter på detta extratåg.
Den andre mannen: - Nej, det behövdes inte, sas det mej. (sätter ned sin väska): - Nå, då slår jag mej ned här...
(betraktar miljön): - Lustigt att dom satt in såna gamla vagnar...
Den andra vitklädda: - Ja, det är ju ett extratåg.
Den andre mannen: - Jo, jag vet, men jag trodde att såna vagnar inte fanns längre. Att dom sen länge var utrangerade...
Den vitklädde mannen: - Nä, dom har sparat en hel del gamla vagnar - och lok med för den delen också. – För i händelse av krig, ha-ha-ha.
Den ensamma: - Äh, sånt larv! Spara gamla vagnar och lok för krig, medan människor skrotas på löpande band. Fan‚ - ni har ju inte haft krig på tvåhundra år, ju!
Den ena vitklädda kvinnan: - Ja, men våra politikers uppgift är att se till att förbereda sig för varje tänkbar situation vårt land kan tänkas hamna i. Men att sen jämföra det med var och ens personliga ansvar över sina livs utveckling... - det haltar en aning i jämförelse, tycker jag!
Den vitklädde mannen: - Oj, det må jag då säga! - En moralkaka serverad till kaffet!!
Den andra vitklädda: - Ssch, - sluta nu! Att du alltid ska börja bråka om allting!
Den vitklädde mannen: - Jag?! Jag tycker bara att det är så jävla lätt att påstå saker och kasta ¨sanningar¨ i ansiktet på folk, bara för att man själv är född med guldsked i mun...
Den ensamma: - Äh, lägg av, jag bryr mej inte!
Den ena vitklädda: - Nåja, min käre bror, det är samma sked som du är född med!
Den vitklädde mannen: - Skitsnack, den jävla skeden kan man gott sätta i vrångstrupen!
Den andra vitklädda: - Tyst nu, ni båda!!