Återigen hörs Tågmästarens tunga steg. Syskonen gör sig beredda att inta sina platser:
Brodern: - Tyst, han kommer tillbaka! Skynda er! Vi måste inta våra platser!....- Då, först som sist, ska här avgöras vem som har rätt biljett för att sitta i första klass!
Journalisten : - Jag har nog lika rätt som du att sitta här - så låt oss gå in - ¨Broder¨! (vänder sej dock om till den ensamma som står kvar): - Ska du inte följa med? - Varför stirrar du på mej?
Den ena systern (till Journalisten): - Den kvinnan ska av vid nästa station...-
Den ena systern och Brodern (som fyller i): ...- för polisiärt ingripande! ...- de - de - de - de!
Den andra systern: .- Sluta, jag ber er!
Den ena systern och Brodern: (övergår till ett förvirrat upprepat mantra): Hon ska inte slippa undan! Hon ska dömas, hon ska straffas! osv.
Den andra systern: - Kom, låt oss gå in och sätta oss!
Journalisten (till den ensamma): - Kom!
Den ensamma: - Vad är det?
Journalisten: - Kom!
Den ensamma: - Varför har du slutat att skriva?
Journalisten: - Jag kan inte förklara det, - här!
Den ensamma: - Varför?!
Journalisten: - Nej, tvinga mej inte!
Den ensamma: - Varför ska jag på nytt bli utnyttjad?
Journalisten : - Kan ej skriva…
Den ensamma: - Ska jag tala om vad jag anar?
Journalisten : - Jag måste tiga…
Den ensamma: - Att här flyter blod tjockare än vatten.
Journalisten: - Jag äcklas över mitt blod!
Den ensamma: - Att rädslan hos dej har något med dom att göra.
Journalisten: (för sig själv, sammanbitet): - Det får inte nu avslöjas, vem jag är och vem som är min rätte fader! (faller sen i samma mantra tillsammans med Brodern) : Det får inte nu avslöjas…
Den ensamma: - Vem är du, egentligen?!
Journalisten och Brodern : - att vi henne skaffar undan, (tillsammans med systrarna): ingen ser oss, ingen hör oss!