¨På sommaren är jordens drömmar gröna¨är den samlande
titeln på Torsten Petterssons sonetter om Carl von Linnés
liv, vilka jag tonsatt i denna sångcykel, ¨Jordens drömmar
gröna¨. I de sju sångerna möter vi Linnaeus (som han ju
föredrog att kalla sig själv) i olika åldrar. Samtidigt
skildras hans liv genom årstidernas växling, från ungdomens
vår till ålderdomens höstfärger;. Från den unge mannens
energiska vandring hemåt efter en exkursion: ¨Linnaeus
vandrar hemåt med portören/ och trampar sina stövlar tungt
mot jorden/ som om han ville tränga genom den/ och nå den
hela jord som finns därunder. ---¨, - till ålderdomens
höststämning: ¨Höstkvällen glöder som en kopparplåt/
över de svarta taken när Linnaeus/ stänger sin dörr och
lägger sig att sova. ---¨
Dikterna och sångcykelns vandringstema ansluter
sig traditionen av andra tidigare verk som t.ex. Schuberts
och Mahlers sångcykler. Måhända just för att detta tema
stämmer såväl med musikens eget väsen? Dikternas bildrika
och fantasifulla stämningar var tacksamma att gestalta
musikaliskt, den första sångens jordklanger, den andras
spöklika skelett-scherzo, den tredjes stämningfulla
skildring av en gudstjänst i de lappländska utmarkernas
Lycksele och en kvinnas ljudliga magproblem.
Innan de två avslutande sångernas alltmer frostliknande
landskap, möter vi dock en gudstvivlande vetenskapsman i
den fjärde sången, vilken direkt övergår i den femte
sångens skildring av en liten pojkes död trots Linnaeus
återupplivningsförsök. I den sistnämnda finns också
medvetet en musik som vagt påminner om Mahlers
¨Kindertotenlieder¨.
Med fåran djupt plöjd i den musikdramatiska myllan under
senare år är det också här avsikten från tonsättaren att
gestalta en livsvandring utifrån dikternas bildrika
stämningar till ett musikaliskt drama, samt att i noterna
uppmuntra till annorlunda sångsätt som i falsett, nasalt
osv.. Dikterna lånar sig gärna till det..