SINFONIETTA
¨Sinfonietta¨ är som titeln anger en ¨liten¨ symfoni i fyra
satser,
varav de två förra och de två senare satserna spelas
attacca, d.v.s. i
direkt följd efter varandra. Verket är således även indelat
i två större
sammanhängande block med mellanliggande paus.
Till de olika musikaliska karaktärerna är verket dock
indelat i fyra
satser; den första satsens uvertyrliknande karaktär, med
dess rytmiska
¨drive¨ och riktning framåt, avlöses så småningom av andra
satsen som är ett
scherzo med triodel och repris, där framförallt träblåset
har huvudrollen
över stråkarnas pizzicato.
Den tredje satsen fokuserar sig på stråkarna vars elegiska
karaktär
så småningom fångas upp av träblåsarna, vilket i sin tur
den avslutande
fjärde satsen växer organiskt fram ur. Åter möter vi
karaktären i från den
första satsen: rytmiskt och framåtsträvande, fast nu med
mellanspel av
bleckblås, därtill med fragment av såväl scherzot som den
tredje satsen. Ett
fragment av inledningen till scherzosatsen avslutar också
verket.
Det centrala motiviska materialet i Sinfoniettan är
uppbyggt av ett
enda intervall, nonan -, d.v.s. en oktav plus en sekund.
Intervallet
återfinns exempelvis i såväl den första satsens energiska
inledning som i
den tredje satsens elegiska karaktär. Dessutom återspeglas
intervallet
harmoniskt i scherzot, där f.ö. stråkarnas inledande
pizzicatofigur är inget
annat än åter den första satsens inledningsmotiv - fast nu
med en helt annan
uttryckskaraktär genom just pizzicatot.
¨Sinfonietta¨ komponerades 1992 och var ett
beställningsverk till
Musikaliska Akademien, det uruppfördes av Gävleborgs
symfoniorkester under
ledning av Cecilia Rydinger-Alin.