¨Reflections¨ är ett av
mina tidigaste verk, komponerat 1982. Men jag minns
fortfarande så väl den något egenartade kompositionsprocess
som verket tog
sin form i. Under några febrila höstveckor växte såväl
musik som dikterna fram.
Inte det ena först och det andra senare, utan samtidigt i
en och samma
övergripande och intuitiva skapelseprocess. Ett ord eller
enbart ett fonem
gav en musikalisk fras som i sin tur gav nästa ord - och
vice versa. Så
småningom växte verkets storform och dikternas semantiska
innebörd fram,
vilket i sin tur innebar en fruktsam koppling till det
¨mikrostadium¨ där
jag alltjämt arbetade fram verket. Till skillnad om jag
redan hade haft ett
färdigt textunderlag att arbeta ut den musikaliska
storformen utifrån.
Denna intima koppling mellan musikens och dikternas
tillblivelse,
återspeglas i vokalstämmans förhållande till den
instrumentala ensemblen.
Vokalstämman är ett instrument bland de andra i ensemblen,
stundom ledande,
men lika ofta ¨färgad¨ av de omgivande instrumenten.
Den första satsen är ett intensivt och kort utspel - just
som
reflektioner över den inledande frasen, ¨has it all of a
sudden begun?¨,
reflektioner som transcenderar till en inre dialog över
först den samtidigt
pågående musiken, men som det senare visar sig i de
följande satserna, över
livet - och döden - i sig.
Den i sig vaggande rytmen och symmetrin i en fras som ¨gone
-
singing a longing song/lorn in stingin´ despair¨, är ändå
inte
utgångspunkten för vokalstämmans utformning i den andra
satsen. Utan
istället är dess olika fonetiska klangfärger avgörande för
satsen och dess
instrumentation i sin helhet; ljudande konsonanter där
vokalljuden tjänar
som accenter (istället för det omvända förhållandet!),
överförda till de
sordinerade stråkarnas långa melismer mot de båda
blåsinstrumentens spröda,
närmast fågelliknande figurer.
Den tredje satsen öppnar sig åter utåt från den den andra
satsens
mer slutna och dunkla karaktär. Musiken strävar också
uppåt, som i likhet
med textens ¨my soul rises/from confining chains/leaving
the earthly
contentedness¨, också är tänkt som en ¨Hommage¨ till
Schönbergs andra
stråkkvartett; ¨Ich fühle Luft von anderen Planeten¨.
Satsen avslutas i ljusa och tunna klangfärger. Mot
stråkarnas
flageoletter, griper texten tillbaka till den första satsen
och dess
omedelbara och undermedvetna reflektioner över det
samtidigt pågående. Men
här i slutet av den tredje satsen har dessa reflektioner
transcedenterat
över till: ¨it´s a beginning of an endless end/ called
Life¨. Samtidigt som
man mycket väl kan tänka sig en omedelbar fortsättning i:
¨has it all of a
sudden begun?¨. M.a.o så sluter sig cirkeln, och
¨Reflections¨,här - i
likhet med livet.
(se även dikterna)