¨Ny europeisk studie visar på kulturens ökande roll för ekonomisk utveckling

Vid ministerrådsmötet i Bryssel den 13 november diskuterade ministrarna en ny studie av kulturens ekonomiska och sociala roll i Europa. Studien visar vilken betydelse kultursektorn har för EU: s ekonomi och sektorns potential för att skapa fler jobb i framtiden. Med 5,8 miljoner anställda svarade kultursektorn och relaterade branscher för 2,6 % av EU:s BNP 2005, och har en högre tillväxttakt än ekonomin i övrigt.

- Kulturens ekonomiska roll är underskattad idag, och i diskussionen med mina kollegor framförde jag hur viktigt det är att vi agerar aktivt i EU för att öka våra kunskaper och främja de kulturella näringarna. Jag ser fram emot ett fortsatt aktivt samarbete kring de rekommendationer som lagts fram. Utöver det är det viktigt att verka för att kunskaper om företagande och entreprenörskap blir en integrerad del i de konstnärliga och kreativa utbildningarna och på så sätt stärka kulturarbetarnas möjlighet att själva försörja sig och bidra till kultur och tillväxt.

Det säger kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i en kommentar till den oberoende studie, beställd av EU-kommissionen som publicerades den 13 november. (- - -)¨

Så finns det nu svart och vitt att man tillhör en sektor som har större tillväxt än ekonomin i övrigt inom EU - hm, intressant! Själv kan man ju känna att man betraktas stundom som ¨bidragshjon¨, inte minst inom medier (- se min blogg om DN:s debatt om författarfonden). Visst, - jag ställer upp på detta med entreprenörskap och är de facto en sådan enligt skatteverkets definition, som enskild firma. Och jag jagar runt efter beställare, alternativt blir översvallande glad når jag får förfrågningar på beställningar. Sådana har jag ju också, samt att min musik blir spelad - vilket ju resulterar i royalties från Stim. Även om exempelvis Peter Öhrns Sveriges Radios P2 spelar allt mindre ny och framförallt svensk musik.
Nu jobbar jag alltså som fri företagare - och ¨flitig som en bäver¨, allt enligt tant Maud (Olofssons) önskemål! - så gott som uteslutande på uppdrag av statliga institutioner eller statsunderstödda kulturinstitutioner, och får betalt enligt BVA som ska uttolkas BeställningsVerksAvtalet, vilket är avtalet mellan arbetsgivarparten Svensk Scenkonst och FST (Föreningen svenska tonsättare).
Nu kommer vi till pudelns kärna: För t.ex. den opera om Zarah Leander som jag skrev för Folkoperan och som bekostades med stöd av Kulturrådet erhöll jag en timpenning som motsvarar före skatt och löpande kostnader cirka 75 kronor. Vad blir då nettot? Tja, någonstans mellan fyrtio, femtio kronor! Vilket blir kanske en 8.000 netto efter skatt per månad. Och då leverade jag denna opera ett halvår snabbare än beräknat.
Med alltjämt förtroende för den nya kulturministern, men ändå - vad menas med följande: ¨- stärka kulturarbetarnas möjlighet att själva försörja sig -.¨? Bättre och mer rimlig ersättning för det heltidsarbete det är att komponera en opera, stråkkvartett etc.? För annars så går det ju inte! Hade jag nu inte haft ett konstnärsstipendium i botten från Konstnärsnämnden så hade jag ju inte kunnat skriva denna opera. Kulturpolitik är inte detsamma som näringspolitik, en mattläggare och tonsättare jobbar under helt väsensskilda förutsättningar. En mattläggare behöver inte heller tillverka mattorna och klistret han lägger för varje arbetstillfälle medan en tonsättare alltid måste börja från nya förutsättningar och idéer.
Men det märkligaste kommer till sist i kulturministerns uttalande: ¨ -..och bidra till kultur och tillväxt¨. Tillväxten bidrar vi väl till enligt nämnda rapport, men - jag trodde i min enfald att vi redan bidrog med vårt arbete till kulturen. En verbal palaver eller logisk vurpa? Kanske, kanske inte.